Blogg

Blogg

Om lag och evangelium

BloggatPosted by Hermanni 11 Aug, 2018 16:28

”Men liksom vi nu här har bevisat lagens nödvändighet, både före och även efter rättfärdiggörelsen, till att uppenbara synden, döden och fördömelsen över allt människokött och därmed grundligt har förkastat all sådan lära som inte vill veta av lagen eller omvändelsen, lika mycket ogillar och bestrider vi även den lära som sammanblandar lag och evangelium eller driver lagen så att evangelium blir om intet, vilket är nog så lätt hänt. För dessa två, lag och evangelium, bör för allt i livet å det nogaste skiljas åt, men likväl får ingendera åsidosättas eller förkastas. … För det heliga evangeliet är ett sådant ord och en sådan predikan som uppenbarar, men inte vad som finns, känns eller uträttas i oss själva, utan det som Gud från himlen skänkt oss förlorade syndare på jorden i sin enfödde Son Jesus Kristus. Evangeliet är då inte någon lag alls. Det fordrar inte av oss utan skänker oss allt för intet, genom en annans förtjänst. … detta att Guds Son har borttagit och utplånat alla mina synder kan jag ju inte se eller hos mig känna (ja, jag ser och känner tvärt emot att synden ännu ständigt bor i mig). Sådant måste därför tros på grund av ordet.

(Den enda Salighetens Väg framställd av Fred. Gabr. Hedberg uti ”Allmän Evangelisk Tidning”, utgifwen under åren 1845-1848. Andra upplagan, 1908, s. 49-51, språket moderniserat)



Guds ord, inte våra ord

BloggatPosted by Hermanni 11 May, 2018 16:54
Älskade, vi är tjänare. Vi talar inte våra egna ord utan ord som är Guds. ... Allt som finns i de heliga skrifterna är klart och rakt, allt som är nödvändigt är tydligt.

(Johannes Chrysostomos, Homilia in ep. II ad Thessal., 3, 4)

Det är hela världen

BloggatPosted by Hermanni 03 Feb, 2018 16:36
Var inte förvånad över att hela världen är förlossad. För han som gav sitt liv var inte en vanlig människa utan Guds enfödde Son. En enda människas, Adams, synd räckte för att föra död över hela världen. Om alltså döden genom en människas överträdelse tog herraväldet över världen, hur mycket mer ska inte livet ta herraväldet genom en människas rättfärdighet? Och om en gång människorna fördrevs ur paradiset för att ha ätit av trädet, ska inte de som tror nu ännu lättare komma in i paradiset tack vare Jesu kors träd? Om den som först skapades ur jorden förde in en allomfattande död, ska inte han som skapade honom ur jorden komma med evigt liv, han som själv är livet?

(Kyrillos av Jerusalem, Catecheses ad illuminandos, 13,2, ur Reischl - Rupp, Cyrilli Hierosolymorum archiepiscopi opera, s. 52. Övers. gjord vid Institutet för biblisk-luthersk filologi)





Reformationen behövs än

BloggatPosted by Hermanni 04 Nov, 2017 16:54

Mose befaller sitt folk med stor flit att det aldrig får glömma eländet i Egypten som Gud befriade det ur. Så sätter han också upp det i första budet och säger: ”Jag är HERREN, din Gud, som fört dig ut ur Egypten, ur eländet.” På samma sätt förordnar också vår Herre Kristus i sitt testamente att vi ska fira det och därvid tänka på honom, att han återlöst oss från död och synder genom sin kropp och sitt blod etc. Så måste också vi göra nu med påvedömet och alltid tänka på vilket förskräckligt tyranni vi befann oss i under honom och aldrig mer glömma vilket jämmer och elände för våra samveten HERREN oss räddade oss ur genom sitt heliga ord.

Därför ska vi lyfta fram och bevara liknande (påvliga) skrifter för att också våra efterkommande ska se vilka illgärningar och vilket tyranni påven drivit på och utövat i kristenheten. Våra efterkommande ska hjälpa oss lova och prisa Gud och även i framtiden lära akta sig för påvedömet och annat bedrägeri. För de påvetrogna börjar nu att pryda sig, som man sjunger om den gamle mannen att han tog på sig sin långa mantel och vände fram den bästa sidan när han skulle ut på rövartåg. De stjäl också ur våra böcker sådant som de aldrig förr vetat eller lärt, ifall de med det kunde skyla sin forna skam och förstumma folk med lockelser, som om de aldrig ens hade förorenat vattnet. Men det kommer inte och får inte hjälpa, för det finns för många böcker och andra bevis, också deras egna dekret och bullor, som inte låter sig smyckas och skylas över. Så upphör de heller inte med oförskämda, stinkande lögner när de uppger att de ska reformera det romerska hovet och hela kyrkan, också hålla ett kyrkomöte. De hånar och driver alltså med hela kristenheten som om den bestod av idel narrar eller dockor som inget kunde märka av vilka genomfalska skurkstreck de håller på med.

(Martin Luther, Vorrede, Nachwort und Marginalglossen zu Legatio Adriani etc., år 1538. WA 50, 361)









Adam och Kristus

BloggatPosted by Hermanni 11 Aug, 2017 16:44

Men här handlar det om två människor varav vi genom den ena blev sålda under synden, genom den andra friköps från synderna, genom den ena störtades i döden, genom den andra befrias till liv. Av dessa två människor fördärvade den första oss i sig, genom att göra sin vilja och inte Hans som han blivit skapad av, frälste den andra oss i sig, inte genom att göra sin vilja utan Hans som han blivit sänd av; det handlar om dessa två människor och däri består egentligen hela den kristna tron. ”För Gud är en, och en är medlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus” (1 Tim 2:5).

(Sed in causa duorum hominum, quorum per unum venumdati sumus sub peccato, per alterum redimimur a peccatis; per unum praecipitati sumus in mortem, per alterum liberamur ad vitam; quorum ille nos in se perdidit, faciendo voluntatem suam, non ejus a quo factus est; iste nos in se salvos fecit, non faciendo voluntatem suam, sed eius a quo missus est: in horum ergo duorum hominum causa proprie fides christiana consistit. Unus est enim Deus, et unus mediator Dei et hominum homo Christus Jesus”.)


Augustinus, De gratia Christi et de peccato originali, II, XXIV (28) = CSEL 42, s. 186–187. Övers. gjord vid Institutet för biblisk-luthersk filologi.





Andens vittnesbörd

BloggatPosted by Hermanni 13 May, 2017 16:06
"Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn."(1)

Att vi är Guds barn och med visshet kan hålla oss för att vara det har vi inte fått från oss själva, inte heller från lagen. Det är tvärtom den Helige Andes vittnesbörd, som mot lagen och mot vår känsla av ovärdighet vittnar det i vår svaghet och gör oss vissa om det. Det vittnesbördet sker så att vi också känner och förnimmer den Helige Andes kraft, som han verkar i oss genom ordet, och vår erfarenhet överensstämmer så med ordets predikan. För det kan du alltid känna hos dig när du i nöd och ångest mottar tröst av evangeliet och därmed övervinner tvivel och förskräckelse så att ditt hjärta fast kan sluta sig till att du har en nådig Gud. Nu flyr du inte mer för honom utan kan i tron glatt åkalla honom och vänta hjälp av honom. Där en sådan tro finns följer också erfarenheten att du blir hjälpt, såsom Paulus skriver i Romarbrevet, kapitel 5: "Tålamodet ger erfarenhet, erfarenhet hopp, och hoppet gör inte besviken".(2)
Detta är det rätta inre vittnesbördet av vilket du märker att den Helige Ande verkar i dig. Därutöver har du också yttre vittnesbörd och tecken, att han ger dig särskilda gåvor, sitt andliga förstånd, välbehag och lycka i ditt kall etc. Vidare har du lust och kärlek till hans ord, bekänner det öppet för världen trots fara för kropp och liv, likaså att du blir fientligt sinnad mot ogudaktighet och synder och står mot dem etc. Något sådant gör inte okristna, som inte har den Helige Ande, och kan heller inte. Det är dock sant att detta sker i stor svaghet i de heliga. Den Helige Ande leder likväl de kristna i denna svaghet och stärker det vittnesbördet, såsom Paulus säger: "Anden hjälper oss i vår svaghet".(3)

1) Rom 8:16 (SFB 1998).
2) V. 4f. Luthers översättning avviker något från SFB 1998.
3) Rom 8:26 (=SFB 1998).

(Martin Luther, WA 22, 138-139. Övers. gjord vid Institutet för biblisk-luthersk filologi)



Se på Kristus

BloggatPosted by Hermanni 04 Feb, 2017 16:48
När jag ser på Kristus vet jag inget om synden, döden eller djävulen.
(Martin Luther, WA 29, 265)

De finaste av ting

BloggatPosted by Hermanni 05 Nov, 2016 15:40
Kyrillos av Alexandria (d. 444 e.Kr.) skriver i sin kommentar till 1 Kor 14:1-3 om att utlägga Bibeln med Bibeln:


"Och när vi efter möjlighet ger förklaringar för åhörarna samt i fråga om sanningshalten prövar det egna talet enligt dem [=profeternas ord], kommer vi att vara rätta och äkta utläggare av de finaste av ting."

(K.F. Zawadzki, Der Kommentar Cyrills von Alexandrien zum 1. Korintherbrief, 2015, s. 188, vänstra spalten. På grekiska: καὶ τοῖς ἀκροωμένοις ὡς ἔνι καταλευκαίνοντες, εἶτα πρὸς ἀλήθειαν τὸν οἰκεῖον ἐξ αὐτῶν ἐμπεδοῦντες λόγον, ὀρθοί τε καὶ ἀπλανεῖς ἐσόμεθα τῶν καλλίστων ἐξηγηταί.)











Next »